Astma orsakas av en kronisk inflammation i luftrören som ger en variabel obstruktion av luftflödet i bronkerna. Diagnosen ställs vanligen på typisk anamnes och spirometri eller PEF-kurva. Observera att normalvärden för PEF har ett begränsat värde eftersom detta varierar mycket mellan olika individer. Viktigast är att jämföra PEF-värden hos en patient med patientens maxvärde och normalvärden.
En PEF-mätning kan göras som en enstaka mätning före och efter inhalation av bronkdilaterare eller som en serie tester i hemmet under en eller två veckor. En PEF-mätning över tid kan göras med eller utan bronkvidgande läkemedel.
Syftet med PEF-kurvan kan antingen vara att ställa diagnosen astma eller för att följa en astmatiker avseende symtom, försämringar och effekten av behandling.
Variabiliteten beräknas med index (i procent):
(högsta PEF – lägsta PEF) / genomsnittligt PEF * 100
Bedömning av PEF-variabilitet
Kriterier för reversibilitet vid enstaka PEF-mätning
- PEF ökar med 15 procent alternativt minst 60 liter per minut efter inhalation av bronkvidgare.
Kriterier för bedömning av PEF-variabilitet
- En PEF-kurva över tid kan göras med eller utan bronkvidgare. I båda fallen anses en dygnsvariabilitet på mer än 20 procent starkt tala för astma. Mätningar med bronkvidgare görs lämpligast på morgonen före och efter inhalation.
Under astmabehandling föreslås en PEF-kurva med dygnsvariabilitet på över 15% vara gräns för åtgärder som medicinjustering. Vid enstaka PEF-mätning bör patienten ligga över 90% av sitt normalvärde om behandlingen är optimal.
